Vi mot världen 2007-08

Rangers spelschema har varit minst sagt späckat. Man befinner sig i en situation där man kan göra något som inget skotskt lag gjort sedan säsongen 82-83 - att ta en stor internationell titel. Detta är stort, och viktigt för skotsk fotboll som många ser ner på runt världen.

Men det stannar inte där. Rangers har nämligen tagit hem ligacupen i år. Man kommer sannolikt vinna ligan och ta hem skotska cupen också. Man kan alltså få en kvadrupel. Det är inte något som skett sedan 1967.

Trots detta verkar det som om ligaledningen bestämt sig för att sänka Rangers. Man vet att Rangers har ett enormt pressat spelschema, med svåra måstematcher ett par gånger i veckan under ett par månaders tid. Man vet att Rangers har haft enorma problem med skador och avstängningar.

Ändå har man bestämt sig för att inte skjuta upp någonting mer. Man hänvisar till att matcher tidigare skjutits upp. Det har skett, bland annat på grund av väder, och på grund av dödsfall i ett av de andra lagen.

Skotska fotbollsförbundet vill naturligtvis ha en skotsk mästare i UEFA-cupen, och uppmanar ligaledningen att göra en uppskjutning för att hjälpa sina mästare. Men för döva öron. Dick Advocaat, manager för motståndarna i UEFA-cupen, Zenit, har sagt att de borde göra det. Själv har de fått två-tre veckor ledigt och blivit tvungna att spela träningsmatcher för att inte tappa matchformen. Till ingen nytta. Hela Europa gapar åt denna liga som uppenbarligen inte vill att ett lag från deras land ska ta en stor internationell titel.

De enda som inte tycks gnälla är Celtic, som är medvetna om att ju mer stressade, skadade, avstängda och utmattade Rangers blir, desto större chans har de att vinna ligan - vilket vore en viss tröst när man åkt ut ur alla andra sammanhang i år. Man vinner inte ligan på egen prestation - denna prestation har stundtals varit riktigt medioker mätt med Celtic-mått - utan på att Rangers slits ut av SPLs policies. Det har också märkts då Celtic i senare derbyn försökt hjälpa SPL-ledningen på traven genom att medvetet försökt få fler Rangers-spelare skadade.

Samtidigt har fotbollseuropa förbannat sig över Rangers framgångar. Man har pratat om anti-fotboll, pinsamt nog, när man helt plötsligt glömmer bort att man inte vinner titlar på att spela roligt, utan på att kunna spela ett spel där ens egna starka sidor kommer till sin rätt, samtidigt som man blockerar motståndarnas styrkor.

Det som har hållit Rangers igång har i mångt och mycket varit dess supportrar. Men dessa har inte heller varit utan en släng av sleven. När Rangers skulle spela borta Barcelona bullade de lokala tidningarna upp med krigsrubriker dagar, ja, veckor i förväg. Man förberedde sig för ett krig som hittills varit helt frånvarande vid andra bortamatcher för Rangers.

Skottarna gladde sig åt att ta sig till historisk mark och vörda den stad där de tog hem en stor titel för några decennier sedan. Som tack fick många supportrar sina biljetter indragna - även om de var betalda - och Rangers-fansen fick hålla till i en snabbt och provisoriskt utvald offentlig park utan större arrangemang ens vad gäller toaletter. Staden Barcelona och dess stolta lag - ett av de största i världen - kunde inte eller ville inte hantera de många gästerna. Förmodligen det senare. Det fanns inte ens toaletter att använda. Detta i kontrast mot när Barcelona kom till Glasgow och möttes av en välorganiserad fan-zone.

På stadion möttes man av IRA-flaggor och fick saker kastade på sig under hela matchen.

När Rangers-supportrarna lämnade staden följdes de av rubriker som lät som om man lagt staden i ruiner. Det var fråga om en smula nedskräpning och offentlig urinering, vilket kanske inte är så konstigt när det var Barcelona som inte kunde tillhandahålla toaletter. Och vad tror man händer om 20 000 människor samlas på en och samma plats utan toaletter?

Med tanke på den enorma massan Rangers-fans så var det fantastiskt att det inte inträffade några andra incidenter än att någon kissade på ett träd. Inga rapporter om våld. Inga brott begångna. Inte ett slagsmål. Ingen arresterades eller ens omhändertogs för någonting. Alla som varit på festival vet hur otroligt det låter när 20 000 människor packas ihop på ett litet område. Och trots att Rangers supportrar borde hyllats för sitt beteende så blev de avtackade i lokalpressen med uppmaningar om att aldrig någonsin komma tillbaka. Lyckligtvis har samtliga övriga motståndare med tillhörande support vittnat om hur trevliga Rangers-supportrarna varit - var de än varit i Europa den här säsongen.

Allt detta har, i alla fall bland oss fans, skapat en viss känsla av att det är vi emot världen. Det är vi som slåss mot en hel fotbollsvärld som inte vill oss annat än illa. Naturligtvis är detta en onödigt svartmålande bild, och det stämmer inte. Många vill oss inte illa. Men känslan finns där. Emellanåt har det till och med skämtats om att man ska anamma Millwall's gamla slogan - "Nobody likes us, we don't care." Det har skapat en oerhörd vilja att bara helt enkelt ta hem kvadrupeln för att täppa till käften på alla intoleranta jävlar - SPL-ledning, fotbolls-skribenter med minimikrav på underhållning och spansk sportpress.

Och förhoppningsvis har "vi mot världen" taggat Rangers spelare och ledare till att utföra storverk.