En poängtering

Fick en liten ilsken privatkommentar om vår attack mot Brown i senaste inlägget. Det är sant att det är elakt att ge sig på Brown, som ju gick och la sig tjugo minuter innan de två spelare som fick sina landslagskarriärer avslutade. Det är i själva verket drevet mot dessa två, och det kanske litet väl kraftfulla (och vad jag vet i stort sett unika) straffet mot dem som borde vara målet för frustrationen. The Record borde rimligtvis vara målet, inte Brown i sig.

Men visst är det märkligt att 20 minuter kan göra en sådan skillnad? :)

Hursomhelst kommer the Record med ett paradexempel på meningslösa motargument, nedan:

"Fergie and McGregor only stuck their fingers up at Record photographers".
Really? There was a battery of snappers and cameras from Sky. But ask Scotland fans who believe they were treated with contempt.

Med all respekt för Tartan Army - men oavsett om de tror att det var riktat åt dem eller inte har ingenting att göra med om det var det eller inte. Om jag pekar finger åt Nisse på stan, så pekar jag finger åt Nisse på stan, oavsett om Kalle får för sig att han är målet eller inte.

Att Record tar upp ett sådant meningslöst argument kan bero på två saker.

Antingen inser de inte hur någon form av logisk argumentskedja byggs upp.

Eller så kan man av rent redaktionella skäl vilja ha svar på tre påståenden från NOTW (vilket i förbifarten sagt har minst lika låg trovärdighet som the Record), för att det ser snyggare ut - oavsett om man faktiskt har något att komma med eller ej.

Resultatet är att man återigen, oavsett anledningen, försöker få det till att gesterna skulle vara riktade mot fansen eller på något sätt skada fansen, oavsett om detta var meningen eller inte.

Kalle Anka-nivå är det i vilket fall som helst på det hela.